Lies
"I'm sorry, Blaire. I really tried my best. Nagpatulong na rin ako kina Yaya. Pero wala talaga."
Frustrated ang mga mata ni Ate Faye, mukhang nag-effort talaga siya para mahanap ang blueprint. I was about to invite her for lunch, buti na lang, naabutan ko siya sa k'warto ni Levi. We were in the hospital's canteen. Maingay. Palibhasa, lunch hour.
Ngumuso ako, quite disappointed. "Si Tita Martha kaya? Baka alam niya?"
She nodded. "I already asked her. Pero mahigpit na bilin niya raw na 'wag magtatapon ng gamit unless may permiso niya. So far, wala namang mahahalagang papers na natapon."
"How about Engr. Alcazar?"
Natahimik siya. It was too late when I realized na hindi ko dapat binanggit ang pangalan. Bahagyang nanlaki ang mga mata ko. Lumunok ako at hinalo ang palabok.
"I'm sorry..." I cleared my throat. "I just thought na baka nasa kan'ya ang isang copy."
She smiled, napasimsim sa orange juice. "Wala na 'kong contact sa kan'ya. But for sure, your friend can help you. Minsan ng naging allies ang mga Burton at Alcazar. She can ask her boss, baka may contact pa sila kay Engineer."
That's what I did. Break time naman ni Chelzie kaya 'di ako nahirapang tawagan siya. 'Yun nga lang, busy raw ang boss niya. Nasa meeting. I had no choice but to wait hanggang sa may makuhang information. But if she were me, hindi na raw siya magtatangka. Nakakahiya raw. Naiintindihan ko naman. Ang isang tulad ni Engr. Alcazar, hindi dapat inaabala para sa maliit na project. Pero hindi naman basta-basta project lang 'to. Hindi lang 'to basta bahay. It was someone else's dream.
That afternoon, Levi's friends arrived. Kasama nila si Naiah, pero wala si Thaliya. I was wondering kung bumibisita ba siya habang wala ako. I wouldn't be surprised. At kung gano'n nga, wala akong karapatang pagbawalan siya. She was a good friend to Levi, after all.
Pero dahil hindi ko nga ramdam ang vibes ng mga tao sa k'warto, ako ang nag-adjust. I chose to stay away from them. Hindi na ako pumasok. Maybe I'll just wait for them to leave. For the mean time, I went to the most secluded part of the hospital— sa garden kung saan ako dinala ni Jehoram.
My pacing went slower as I noticed na may ibang taong nakaupo sa bench. Marami namang seats na p'wedeng i-occupy, but I found that particular bench special. Siguro kasi... nostalgic? Dahil sa eksaktong upuan na 'yan, diyan ko sinimulang buksan ang puso ko para sa Taong nasa itaas.
The wind blew wild, agad sumabog ang buhok ko. It was indeed a blustery day. Madilim ang langit at mukhang uulan pa. The leaves flurried through the air and scattered to the ground. Maingay ang mga 'yon nang tapakan ko, nakatunog tuloy ang babaeng nakaupo sa bench.
The moment she turned her head on me, my blood ran cold.
Mukhang pati siya, nagpanic. Agad siyang napatayo, nanginginig ang mga kamay habang sinasara ang zipper ng shoulder bag. She can't even look at me. If I could see horror from her eyes, it was as if she could see me as a terrifying ghost from her past. And I just couldn't understand. The familiarity of her eyes and her way of reacting to my presence were something really apprehensive.
"Mrs. Alonzo..."
Mabilis niya 'kong nilampasan, mas lalo atang nagpanic nang banggitin ko ang pangalan niya. May nakita pa 'kong nahulog mula sa gamit niya. Isang papel— parisukat at makapal. Mabilis na tinangay ng hangin ang nalaglag na gamit. Saktong bumuhos ang makakapal na patak ng ulan. In haste, pinulot ko ang papel at mabilis na tinago sa shoulder bag. I covered my head with my arms at tumakbo pabalik sa building.
Ilang Linggo na rin ang nakalipas matapos ang food tasting-test ng mga Alonzo. The Ravelo's organizers were hell busy para sa debut ni Viana. Hindi naman talaga ako involved doon. That was why never in my dreams I've ever thought na makikita kong muli si Mrs. Alonzo. Pinilit ko nang kalimutan ang mga mata niya. Wala kasing ibang dulot sa 'kin ang mga 'yon kung 'di takot. And I hated how anxious I was becoming. Kaya kahit may pagdududa, pinili kong magbulag-bulagan.
The stars in the skies of the warmer clime were shrouded by the murky clouds, making the night somber and monotonous. Nasa balkonahe ako ng sariling k'warto, nagbibilang ng mga bit'win na abot-tanaw. Hindi pa lampas sa lima ang mga 'yon. Masyadong makapal ang nakakumot na mga ulap. The opaqueness of the heaven's vault was mimicking my heart's distorted feelings. Fogged. Clouded. Blurred.
Bigla kong naalala si Levi. He hated the dark hours. Ayaw niya kasi sa dilim. Para sa kaniya, darkness symbolizes evil. Parang ang kulay ng langit sa paglubog ng araw. And I couldn't agree more. The gravity of the pervading mood at night was heavy. Hindi ko rin alam kung bakit. Para bang... nakaka-attract ng negativity ang dilim. Tuwing gabi, kayang-kaya akong lamunin ng takot. Kayang-kaya akong talunin ng mga nakakalason na ideya. My mind was entangled the most during night. And it was frustrating. Ang toxic.
"I think you need this."
Napalingon ako sa pinagmulan ng boses. Si Bailey. He was carrying a guitar that I haven't seen for so long. Lumabas siya sa balcony at lumapit sa 'kin, biglang nilahad sa harap ko ang gitara.
"It's been a while since the last time I heard you play. Na-mimiss ko na boses mo." He smiled.
I was left with no choice but to accept the guitar. Sa akin 'tong gitara. Gamit ko na 'to mula pa noong high school. Hindi naman talaga 'ko batikan na singer. I can sing. May magandang timbre rin ang boses. Pero hindi ako nahasa sa pagkanta. Mas gusto kong tumugtog. Nawala nga lang ang interest sa music nang nakahiligan ko ang pagsusulat. Si Bailey tuloy ang nakinabang sa mga lumang instrument ko.
Naglakad si Bailey patungo sa barandilya, tinungkod ang mga kamay at tumunghay sa kalangitan.
"Mukhang uulan na naman."
I placed the guitar above my lap, pinadulas ang palad sa katawan nito. Sabi ni Bailey, ilang beses na raw niya pinalitan ang string nitong gitara. Palagi kasi siyang nakakaputol. Napangiti ako nang may maalala. Madalas kaming magjamming dati. Tumatambay pa kami sa k'warto ni Manang Beth. Dito kasi nakatira 'yung bunsong anak niya dati. Pitong taon na babae. Umuwi nga lang ng probinsya para doon mag-aral. Bilang lang sa daliri ang mga pagkakataon na nakapag-bonding kami. Lalo naman na kung kasama si Kuya. Mas gusto kasi no'n na mag-isa. Si Bailey rin naman. 'Yun nga lang, mas naging malapit talaga siya sa 'kin kaysa kay Kuya.
I held the guitar and positioned my fingers to the right places. I will forever be a fan of Ed Sheeran's songs, pero sa puntong 'yon, liriko ng ibang kanta ang naramdaman ng puso ko.
I strummed the guitar and closed my eyes as the soothing sound played.
"For all the times I felt cheated, I complained. 604Please respect copyright.PENANAWzA4CZ5PUP
604Please respect copyright.PENANAjCbGQDmiD6
You know how I love to complain."
I smiled inside when my heart relaxed with the familiar warmth. How I missed this.
"For all the wrongs I repeated, though I was to blame.604Please respect copyright.PENANAUIRjWqXTJq
604Please respect copyright.PENANAEoP9s86ysR
I still cursed that rain.604Please respect copyright.PENANAWkN8iN72L3
604Please respect copyright.PENANAEPHzfzsdIc
I didn't have a prayer, didn't have a clue.604Please respect copyright.PENANAy4PXV0TQjz
604Please respect copyright.PENANA47fOJE0AcL
Then out of the blue."
I was wrong when I thought that my heart was already at leisure. Because in between the lines, I suddenly remembered him. His eyes, his smiles, and the moment he was giving me comforts.
"God gave me you to show me what's real604Please respect copyright.PENANAB6HrpLIIf3
604Please respect copyright.PENANACm7oBTHgts
There's more to life with just how I feel604Please respect copyright.PENANA1i8Tlct0tO
604Please respect copyright.PENANA7El7pdLbVv
And all that I'm worth is right before my eyes604Please respect copyright.PENANABd0YVeAIqA
604Please respect copyright.PENANAbB7JHQb9GZ
And all that I live for though I didn't know why604Please respect copyright.PENANAIoQevRsHj1
604Please respect copyright.PENANACmi7wJnNMf
Now I do, 'cause God gave me you."
Before, I was already happy and contented with the kind of life I had. Abundant, I could say. Buo ang pamilya ko kahit palaging busy. May adorable na bestfriend kahit maingay. Nabibili ko lahat ng gusto ko at higit sa lahat, I had a loving fiancee.
Tahimik ang buhay ko. Magkaibigan pa ang puso at isip ko.
Then out of nowhere, a stranger came. Isang estranghero na may dalang leche flan.
A stranger who made me realize that life won't just revolve around the things you were used to. It was full of surprises. Maraming ups and downs. It was a rollercoaster ride, indeed.
Dumating siya. At naniniwala ako, sugo siya ng Panginoon sa buhay ko. God gave me— or more like, spare me— him para ilapit ako sa Kaniya. Para kalabitin ako at sabihing, "Uy, 'di ka nag-iisa."
"For all the times I wore my self pity like a favorite shirt604Please respect copyright.PENANAKZIvdfnoMq
604Please respect copyright.PENANATk0B3nquVc
All wrapped up in that hurt604Please respect copyright.PENANAnOgfFj67vC
604Please respect copyright.PENANAbR2jRm1diI
For every glass I saw, I saw half empty604Please respect copyright.PENANAY04K1cJAl0
604Please respect copyright.PENANAvHnDQSso8j
Now it overflows like a river through my soul604Please respect copyright.PENANAdHVqNr6bRG
604Please respect copyright.PENANAnCDdsKP9Gz
From every doubt I had, I'm finally free604Please respect copyright.PENANAiklzeQbPBA
604Please respect copyright.PENANAXZNbPeWlh6
And I truly believe."
I, again, looked up to the starless night sky, hinayaan ang sarili na malunod sa malalim na karagatan ng madidilim na ulap.
"God gave me you to show me what's real.604Please respect copyright.PENANApILr6OSzrj
604Please respect copyright.PENANAMo6B4UBmDn
There's more to life than just how I feel.604Please respect copyright.PENANA7lYT5y4YF5
604Please respect copyright.PENANAh2jWBjdY1T
And all that I'm worth is right before my eyes.604Please respect copyright.PENANAaphum7u5wf
604Please respect copyright.PENANAGq0plrvKCA
And all that I live for though I didn't know why.604Please respect copyright.PENANA5VoE1Hvpkn
604Please respect copyright.PENANAfXUhEdA6mL
Now I knew,"
Hindi ko masabi kung anong koneksyon mayro'n kami sa isa't isa. Were we friends? Hindi ko alam. Hindi niya nga tinaggap ang alok ko no'n sa St. Joseph. Basta, ako lang ang nagsabi na magkaibigan kami. Pero kung ano pa man, I was thankful. Nagpapasalamat ako dahil dumating siya. Kahit pa... hindi ko gusto kung paanong nagkakabuhol-buhol ang isip ko dahil sa kaniya.
Maybe there were really that kind of person. Mga tao na... parehong biyaya at delubyo. He was a beautiful catastrophe. An awful tranquility. Like a heavy rain that could be both disastrous and comforting.
Tulad ng isang bagyo.
A typhoon who happened to enter my area of responsibility pero himbes na bumagsak sa 'kin nang tuluyan, he chose to drift away. Lumihis siya sa ibang direksyon. At ako naman, tila isang bansa na napagtantong ang naramdamang pag-ulan ay dulot lang ng hanging habagat... at hindi ng bagyo.
And I should be thankful, right?
"Cause God gave me you..."
As I felt my heart clenched, tinapos ko na ang kanta. Lumunok ako at nagbaba ng tingin.
Mata ni Bailey ang sumalubong sa 'kin. He was leaning his back on the railings, nakakatitig sa 'kin at ang mga mata niya... mapupungay. Like he was generally out of sorts.
"I went to the hospital..." Napatuwid ako ng upo. "You want me to visit him, right?"
Sandali akong natulala sa kan'ya, pilit binabasa kung anong naglalaro sa isip niya. His face was glummed. And it was pretty unwonted. His eyes were usually stony, hindi nagpapakita ng emosyon. Pero ngayon... bakas na bakas ang matinding kalungkutan.
Marahan akong tumayo, nilapag ang gitara sa upuan. Humakbang ako palapit sa kaniya at humarap sa barandilya, taliwas sa posisyon niya. I smiled, maging 'yon ay tipid.
"You're one of the closest person to him." Nilingon ko siya. He inclined his head down, pinaglalaruan ang mga daliri. "Remember when he bought you a chess board kasi 'yung pinahiram mo, hindi na nagbalik? You were so upset. Kaya gumawa siya ng paraan."
Natawa ako. Naaasar kasi si Levi kapag nakakakita ng nakasimangot. The negative vibe was too contagious, aniya. Kung sisimangot ka lang daw, ikulong mo na lang ang sarili mo. Sira talaga.
"Tapos no'ng bata ka pa. Kuya was born impatient. Ayaw ka niyang turuan sa Math. And I'm not really fond of numbers. Ang Kuya Levi mo—"
"Ate." He cut me off. Nilingon niya 'ko, at sana, hindi na lang.
His eyes were bloodshot. Mapupungay at namumula. Like there was inside him na hindi niya masabi. At kaunti na lang, sasabog na siya.
"I'm sorry..."
His eyes sparkled. Hindi ko alam kung dahil ba 'yon sa repleksyon ng mga ilaw, o dahil sa... nagbabadyang luha.
"Maiintindihan ko kung magagalit ka sa 'kin. Hindi ako magtatanim ng sama ng loob k-kung," his voice cracked, he swallowed. "Kung 'di mo na 'ko ituturing na kapatid." I wrinkled my forehead. "I will accept all the consequences, pati ang galit mo."
"Ano bang sinasabi mo?" I asked, perplexed.
Umiling siya, hinarap ako nang buo. Napakurap pa 'ko nang hawakan niya ang magkabilang balikat ko at hinarap sa kaniya.
"But please... keep in mind. I did everything to protect you. Believe it or not. Sinubukan ko lang na protektahan ka."
My lips parted as I saw a drop of tear fell from his eye. Mabilis niyang pinalis 'yon. Lumunok siya nang ilang beses. Halos hindi naman ako makakurap, nakipagtitigan lang sa mamasa-masa niyang mga mata.
I wanted to ask. I badly wanted to make everything clear. Pakiramdam ko, sasabog ang utak ko. Masyadong nang maraming tanong na nabubuo sa isip ko. Ayoko nang madagdagan pa. Gusto kong kahit isa man lang... magkaro'n ng linaw.
Pero ayaw gumalaw ng bibig ko. Parang... nagbuhol ang dila ko. Hindi ako makapagsalita. I was just staring at his eyes, pinapanood ang pagtutubig ng mga 'yon.
I wanted to know what was really happening. I was so sick of all the innuendoes. Pero... may parte sa 'kin na gustong isabay na lang ang mga 'yon sa kumpas ng hangin. Dahil palagay ko, kung anumang sasabihin niya, hindi matatanggap ng pandinig ko.
At natatakot ako. Natatakot ako sa kung anong p'wede niyang sabihin. Sa kung anong p'wede kong malaman.
Maybe I was really that kind of person.
I'd rather live in the sanctuary of sweet lies than lay in the bed of painful truths.
"I know there's always a right time for everything. And once it came, please... gusto kong maging masaya ka. Gusto kong piliin mo ang sarili mo. And your heart... I want you to choose your heart."
I was fully awake throughout the whole night. Paikot-ikot ako sa kama, hindi pinapatulog ng sariling isip. I already tried listening to Spotify, nagbasa ng In Love and Trouble ni Alice Walker, nanood ng kung anu-ano sa YouTube, pero wala pa ring nangyari. It will just distract me for a moment, pero patuloy pa rin akong hinahabol ng mga bagay na gumugulo sa isip ko. And it sucked. It forever sucked.
"Ang nalabi sa Israel ay hindi gagawa ng kasamaan, ni magsasalita man ng mga kabulaanan; ni masusumpungan man ang isang magdarayang dila sa kanilang bibig; sapagka't sila'y magsisikain at magsisihiga, at walang takot sa kanila," pagbasa ni Father Roland, kinabukasan nang magpasya akong magsimba.
It left me wondering... was there any man who was free from lies and secrets?
Posible kaya 'yon?
Tingin ko, hindi. Imposible 'yon. Kadikit na ng buhay ang kasinungalingan at sikreto. The life itself was full of secrets. At kung 'di ka man nagsisinungaling sa iba, madalas, ikaw mismo ang nagsisinungaling sa sarili mo. Because there were really somethings we couldn't accept. Kaya himbes na mabuhay sa mga bagay na ayaw natin, we tend to make ourselves believe the other way round.
"Uy!" Nakasalubong ko si Evan, ilang minuto matapos 'kong makipagtitigan sa Altar. "Blaire, ikaw pala 'yan."
Napalingon ako sa dalawang tao sa likuran niya. Did life really play that way? Noon naman, hindi ko sila nakikita. Pero simula no'ng nakita ko silang magkasama sa Sagada, lantaran na silang nasusumpungan ng mga mata ko.
Himbes na pagtuunan ng pansin si Jehoram at ang babaeng kaakbay niya, nginitian ko na lang si Evan.
"Kumusta?"
"Busy!" He laughed. "Bukas na kasi ang alis namin papuntang Batangas 'e. We'll stay there for one day, maraming kailangang ayusin bago umalis. Ikaw? Pauwi ka na? Lunch ka muna! Sabay ka na sa 'min."
Mabilis akong umiling. "Hindi na. Pupunta pa 'kong St. Joseph 'e."
"St. Joseph? Bakit? Sinong nasa ospital?" Biglang lumungkot ang mukha niya. "Sana naman okay lang siya."
"Salamat. Sana nga..."
Napabaling ulit ako sa dalawang tao sa likod. They were looking at me, too. Nang magtama ang mga mata namin ni Jehoram, tumango lang siya sa 'kin.
I guess, we're good?
"Ayaw mo po talagang maglunch muna?" tanong ulit ni Evan.
Natawa ako sa kakulitan niya. That was very out of his character. Soft spoken kasi siya, hindi rin sharp kumilos, sobrang gentle. I've known him as a quiet-type of a man, 'di bagay ang mangulit. Sasagot na sana 'ko, kaso iba ang nagsalita para sa 'kin.
"Hindi mo ba siya narinig?" Nakangisi na ngayon si Jehoram, pumantay sa kaibigan at inakbayan ito. "Dadalawin niya ang fiancee niya."
"Fiancee?" Evan's eyes widened. "Ikakasal ka na?" I chuckled and nodded. Nagmamadaling gumilid siya. "Hindi ko alam! I'm sorry, pasensiya ka na, ha? You seemed busy! Sige na, baka kailangan ka na ng fiancee mo. Ingat ka!" Pinatabi pa niya sina Jehoram para padaanin ako.
I just laughed at the gesture. Tama nga si Rianne, 'yung dating clubmate ko na nakasalubong ko sa Taguig. Kaunti lang ang nakakaalam na kami ni Levi. Mga nakakakilala lang sa 'min, lalo na sa 'kin. Hindi naman kasi talaga ako sikat. Siguro, ang nakakaalam lang ng existence ko ay ang mga tao sa corporate world. Last name ko lang naman kasi ang matunog. Kung may nare-recognize man silang Altaluna, si Kuya at Daddy lang. Samantalang si Levi? He was quite popular. Lalo na nang ma-link kay Thaliya na anak ng presidente. All thanks to Madame Eliza.
Nagpaalam na 'ko kina Evan— actually, sa kaniya lang talaga. Pero hindi pa 'ko nakakalayo, narinig ko na naman ang boses niya.
"Blaire!"
I breathed, muling tumalikod para harapin sila. Lumapit sa 'kin si Evan, nakabuntot naman ang dalawa sa likod niya.
"Wait lang. Kung 'di ka busy... okay lang ba na imbitahan ka namin sa Batangas?"
Umangat ang kilay ko, hindi alam kung matatawa sa imbitasyon niya. "Ano namang gagawin ko ro'n?"
He shrugged. "You look sad. And sa Batangas, you might have fun. May maliit na event kasi na gagawin para sa mga bata. Stress reliever, baka makatulong sa 'yo."
"Evan," Jehoram warned, halatang gustong umapila.
Umiling si Evan sa kaibigan, determinado talagang isama ako. Nang balingan niya 'ko, ngumiti siya nang malapad.
"Tsaka pupunta rin pala bukas 'yung bunsong anak ng mga Tianco. Si Miss Thaliya?"
Parang hinulugan ng granada ang dibdib ko. My lips parted. Pupunta si Thaliya?
Of course, she was the donor!
I was blowing hot and cold, hindi malaman kung dapat bang tanggapin ang invitation ni Evan. Gusto kong pumunta dahil unang-una, pupunta rin si Thaliya. Pero sa kabilang banda, ayaw ko ring pumunta, dahil nga na'ndoon siya!
Matagal nang sumagi sa isip ko na kausapin siya. I just wanted to clarify things. Gusto kong matapos na ang isyu ko sa kanila ni Levi. Don't get me wrong, may tiwala ako sa fiancee ko. Pero sa mga plano ni Madame Eliza? Wala. Gusto kong malaman kung ano ba talagang gusto ni Thaliya. Did she has feelings for Levi? Kasi kung wala, bakit niya hinahayaan si Madame? Bakit hindi niya linawin sa mga tao na walang namamagitan sa kanila!
I never had the chance to talk to her. Una, hindi pa ako ready. Pangalawa, mukhang mahihirapan akong manghingi ng oras sa kaniya. I wanted to do it sa paraan na hindi ako magmumukhang nanlilimos ng oras. Hindi lang naman siya basta-bastang tao. She. Was. The fucking daughter. Of the president.
"Ano po? Gusto niyo?"
Alanganin akong ngumiti kay Evan. "Nakakahiya naman. Baka... hindi welcome ang outsider do'n? Baka magalit si Father Roland."
He softly laughed. "Hindi naman! Bakit siya magagalit? Matutuwa pa nga 'yon. Isa pa, 'di ka na rin naman iba sa 'min. Kaibigan ka kaya namin ni Jehoram. Hindi ka outsider!" I wasn't satisfied. Hindi naman kasi talaga 'yon ang concern ko. He sighed, napansin ata na nangangamba pa rin ako. "Kung bothered ka pa rin, isipin mo na lang, 'di ka nag-iisa. Pupunta rin 'yung kapatid ni Daisy, si Christine? 'Di ba?" Bumaling siya sa babaeng kasama ni Jehoram.
She was obviously alarmed. Napapitlag siya nang mabaling sa kaniya ang atensyon. She looked timid. Namula pa ang pisngi at tumango.
Sandali siyang sumulyap sa 'kin, tipid na ngumiti. "You'll be fine."
Oh! Siya pala si Daisy? 'Yung kinu-k'wento ni Annie? Bestfriend ni Jehoram? Well, good for them! Kaya naman pala mukhang matibay ang relasyon nila. They started out as bestfriends. May matibay na foundation. Parang kami ni Levi. And they share common interest as well, huh? Parehong nagseserbisyo sa simbahan. God-fearing couple. No wonder na magtatagal nga sila— no, sila na talaga! Eternal, isn't it?
Pinagmasdan ko si Daisy. She was absolutely pretty. Olive ang kulay ng balat, bagay sa mga mata niyang upturned. Payat din ang pangangatawan, hindi nalalayo ang height namin. Mahinhin siya kumilos. Pati ang pananalita, hindi makabasag pinggan. That explained why Jehoram seemed deeply in love with her. She was raised with proper breeding.
"What now? Payag ka na?" Lalong lumawak ang ngisi ni Evan.
I smiled, buo na ang desisyon.
"Sure."
A ball of lightning seemed to fall on Jehoram. He was shocked, halatang 'di ini-expect ang sagot ko. Daisy inclined her head down— like I just broke her tower of hope into fragments.
I blew out a gust of air upon seeing their reaction.
I'll just pray that tomorrow will be a nice day for me. And maybe, I should pray, too, that a miracle will happen and destiny's sympathy will be on my side this time.
***
604Please respect copyright.PENANABPapJnNc3d
604Please respect copyright.PENANAgWhNXcyp68
604Please respect copyright.PENANAdh6mLlr8Yu
604Please respect copyright.PENANAHv9Gtr3WOn
604Please respect copyright.PENANAwh1oWkoVbT
604Please respect copyright.PENANAD4LbejFue1
604Please respect copyright.PENANAAtsWTReXyf
604Please respect copyright.PENANANSc89Ohs1K
604Please respect copyright.PENANAJvz7M2yi3f
604Please respect copyright.PENANArHI05XiL2B
604Please respect copyright.PENANAGUhRLTOHYH
604Please respect copyright.PENANAQuJrC9x8KY
604Please respect copyright.PENANAkYacyPmdHo
604Please respect copyright.PENANAoEmfVBgsyy
604Please respect copyright.PENANA8zZwfEbAkm
604Please respect copyright.PENANA4rLkAwScWV
604Please respect copyright.PENANAdVqLvZ5FdQ
604Please respect copyright.PENANAXuWYw2mBgc
604Please respect copyright.PENANAgEUIP5ePyO
604Please respect copyright.PENANAnV1ZsCQpAK
604Please respect copyright.PENANAQGfnq0Sdtx
604Please respect copyright.PENANAsjhxPfJRkD
604Please respect copyright.PENANA2XROCnCig3
604Please respect copyright.PENANAQ3VGS25Erx
604Please respect copyright.PENANA1kd8mUdOaH
604Please respect copyright.PENANAVsMWfOgtXD
604Please respect copyright.PENANAKaVbzDzsp4
604Please respect copyright.PENANA7xB5810max
604Please respect copyright.PENANA159iyI0e5x
604Please respect copyright.PENANADby7klz469
604Please respect copyright.PENANAJvjfaQblru
604Please respect copyright.PENANA0s6dBD6EqA
604Please respect copyright.PENANAwuv60QT8xV
604Please respect copyright.PENANA0B1oNPkodm
604Please respect copyright.PENANAaPLOJfBdmB
604Please respect copyright.PENANAauSjayqxiY
604Please respect copyright.PENANAqfISGMVeB5
604Please respect copyright.PENANAoHmFQYJJao
604Please respect copyright.PENANAT3iY3FqEr9
604Please respect copyright.PENANAqazh6oXwU5
604Please respect copyright.PENANAQczCFa9Num
604Please respect copyright.PENANAfGSUTtquce
604Please respect copyright.PENANAzG57i7DvSW
604Please respect copyright.PENANAhSrSPqdxyF
604Please respect copyright.PENANAYy5veRAEhx
604Please respect copyright.PENANAUFi3Quon0E
604Please respect copyright.PENANAYkbw95dJTS
604Please respect copyright.PENANAxrFxcLjMXL
604Please respect copyright.PENANAjXozCCmcnh
604Please respect copyright.PENANAMzV9K7qyvp
604Please respect copyright.PENANAucrKVgpFKG
604Please respect copyright.PENANACXvWSHZBRo
604Please respect copyright.PENANALTOhA5aYY5
604Please respect copyright.PENANAPUadBHO8hc
604Please respect copyright.PENANAIJ1tNzVwJi
604Please respect copyright.PENANAaFsxuSCJxz
604Please respect copyright.PENANA4IYnVWSfDZ
604Please respect copyright.PENANAAhcE4HnrsB
604Please respect copyright.PENANAqibIQ4q9er
604Please respect copyright.PENANA8u8Mo71vRx
604Please respect copyright.PENANA1Ynk5aO8b2
604Please respect copyright.PENANAxHIqfjbjIK
604Please respect copyright.PENANAGVF2iZhnVp
604Please respect copyright.PENANAyMOjDbmdfF
604Please respect copyright.PENANAWXYso7wZiH
604Please respect copyright.PENANAQDtcWuiqLJ
604Please respect copyright.PENANADq2ZLY4jum
604Please respect copyright.PENANAaIUOWskgLV
604Please respect copyright.PENANAS2zw8k8x31
604Please respect copyright.PENANAkN1drf3Z3H
604Please respect copyright.PENANACEJGNRvw55
604Please respect copyright.PENANApLgasLujYU
604Please respect copyright.PENANAIadT9cv3Hj
604Please respect copyright.PENANAN6eu24iF2i
604Please respect copyright.PENANAH87tPt9mM5
604Please respect copyright.PENANAIutqaYWzXk
604Please respect copyright.PENANAUh3SCeL3vf
604Please respect copyright.PENANAJd57Vb9wsg
604Please respect copyright.PENANA7ZYhEihGsV
604Please respect copyright.PENANAGuH3yaxove
604Please respect copyright.PENANAptaFUVjJOJ
604Please respect copyright.PENANA2zOUboaRog
604Please respect copyright.PENANA8MxzrEKr0Z
604Please respect copyright.PENANA6msUSJAIrx
604Please respect copyright.PENANAD0pNXOY4KD
604Please respect copyright.PENANAWou6Giyy6K
604Please respect copyright.PENANAMcSMcZLZuO
604Please respect copyright.PENANAPQF1z3tnUq
604Please respect copyright.PENANAH16Sys0Iq2
604Please respect copyright.PENANAfAu5Y6NRZ7
604Please respect copyright.PENANAgVrxRR94ki
604Please respect copyright.PENANAqXHZ30HpJj
604Please respect copyright.PENANAXqnOfuMKiX
604Please respect copyright.PENANATIeRWXDz9r
604Please respect copyright.PENANAbscPzlL9Vo
604Please respect copyright.PENANAvQ9ciJcAa0
604Please respect copyright.PENANAHT3quVWoVe
604Please respect copyright.PENANAbnEPBflcD4
604Please respect copyright.PENANAWLy9RdJ6Qu
604Please respect copyright.PENANACBhj3Hru1R
604Please respect copyright.PENANAuhIk7Zd5lR
604Please respect copyright.PENANA0BjQXHbDRC
604Please respect copyright.PENANAmzGAvLbiEK
604Please respect copyright.PENANA4A92wvunuS
604Please respect copyright.PENANAlWMfyAIg6i
604Please respect copyright.PENANAj5D6B8sUN4
604Please respect copyright.PENANAiHFCMFpSl0
604Please respect copyright.PENANAzcas6uiItG
604Please respect copyright.PENANAZaagsgGbfu
604Please respect copyright.PENANAJCPvY5Zx8x
604Please respect copyright.PENANARZuXV2GreO
604Please respect copyright.PENANAgEn6dMjadH
604Please respect copyright.PENANASdK7ebLa42
604Please respect copyright.PENANAtuhoTAqH1L
604Please respect copyright.PENANABIjQMC6f7L
604Please respect copyright.PENANA3u7HQ6WCLW
604Please respect copyright.PENANAfudB5I91K8
604Please respect copyright.PENANA39HypMFuvL
604Please respect copyright.PENANApSzNkFNDJO
604Please respect copyright.PENANAFRjT0erdU0
604Please respect copyright.PENANA7tIODQS0Wt
604Please respect copyright.PENANAA06x6qz804
604Please respect copyright.PENANA3yAol2pBj0
John 8:32 |604Please respect copyright.PENANA7e75L8hUvq
604Please respect copyright.PENANA6Feq7Prcdh
The truth will set you free.


