War
"I'm really disappointed..."
I was sitting down on the island counter with my chin in the palm of my hand. Pinapanood ko si Mommy na haluin ang Espresso. Of course, with displeasure drawn all over her face. Kakauwi niya lang kaninang madaling araw. Dapat nga, bukas pa ang uwi niya. She just can't feel the keenness to enjoy Cebu. Wala sa hulog kasing tumawag si Dad after ng dinner nila no'ng college friend niya. Nabigla siya sa nalaman to the point na napauwi kaagad siya para maglabas ng sama ng loob.
"Naka-set pa naman na ang mga plano ko for Bailey's Graduation. I was also planning to bring you guys in Cebu. I found a seaside resort there in Malapascua. Or in Bantayan Island, perhaps. That was so thrilling. Sinadya ko talagang magresearch. Kaso... mukhang malabo ng mangyari 'yon..."
The consternation look that she's wearing was too contageous that I can even feel it too. I can't blame her. My father seemed to launch a fiery missile on air, destroying her concrete plan. All thanks to me.
"My fault..."
I detached my palm from my chin and rested my arms on the countertop.
"Nawala kasi sa isip ko 'yung mga papers na kailangang tapusin. I was so irresponsible. Nagmadali agad akong umuwi."
Though I already said it to myself that I wasn't sorry for going home dahil unang-una, I'd never regret being at home for Levi. Pangalawa, alam ko namang hindi rin ako magiging productive kapag nagstay ako sa Seoul for business. But I was still accountable for Dad's absence. Sinisisi niya 'ko. And he was right. Alam ko naman. Dahil sa 'kin talaga. And I still have to make-up for it kahit pa alam ko na kung mauulit man ang nangyari, ang pag-uwi pa rin kay Levi ang first choice ko.
"Let me guess..." She pulled out a chair and sat in front of me. "Daddy mo ang may sabi niyan, ano?"
"Tama naman po siya. I'd left the papers hanging. Alam ko naman po na ayaw ni Dad 'yon. It was my fault."
She cleared her throat and sipped on her mug. She stirred it, malungkot akong tinignan.
"I'm sorry, Blaire, but I agree with him on this one." I smiled. "If we are talking about the right thing to do, tama lang na magstay ka muna sana do'n. Being there for atleast one more week won't hurt. Kahit i-rush mo na lang sana 'yung mga dapat mong gawin kung talagang gustong-gusto mo nang umuwi."
"I know. You're all right. I was accountable for it. But I honestly don't regret going home. Babawi na lang po ako..."
She nodded and smiled. "I understand. I can't blame you, inspite of. Alam kong mahirap malayo sa taong mahal mo lalo na sa sitwasyon ni Levi, he's not in a good shape. I'm not saying that your decision was wrong. But I know you could have done better than this. 'Yon din ang gustong iparating ng Dad mo. I'm sorry kung may nasabi man siyang hindi maganda. Alam mo naman 'yon..."
I nodded. "I understand po," I said. "Anyway, you don't have to cancel your plans. Pwede pa rin naman tayong mag-out of town kahit wala si Daddy."
She shrugged her shoulders before she stood up, dala niya ang teaspoon patungo sa lababo.
"I don't think so. I already cancelled it. May binebentang lupa malapit sa estates ng Tita Astrid mo sa Zambales. I'll meet the broker. Ipapakita ko rin sa Dad mo. That can be a good asset."
"How about in some other dates?"
She shook her head and went back to her seat.
"I got a tight schedule for the following weeks. Graduation lang ni Bailey ang break ko. My sched for the following months was packed. I can't move a date for my appointments. I can only cancel and make a replacement. Obviously, I can't cancel any of them."
Napabuntong-hininga na lang ako. It was disappointing. She's so busy. Nanghihinayang ako sa ilang araw na makakapagbakasyon sana kami. Stress na stress na kami nitong mga nakaraan. Ako, sa kondisyon ni Levi. Si Bailey, sa mga requirements niya. Si Kuya, as usual, sa Alta Luna. Si Dad, gano'n din. Si Mommy naman, sa mga hotel and restaurant ng Ravelo. We seriously have to consider putting our feet at leisure too. Magandang chance sana ang pagkatapos ng graduation ni Bailey. Pero hindi pa rin p'wede. Sayang.
"I heard the word plan. What is it?"
I averted my eyes to Kuya Zuriel. Halatang bagong gising. He was still in his boxers and plain white sando. Humakbang siya palapit sa 'min at yumakap kay Mommy. Mom smiled upon receiving a smack on her cheek.
"Good morning, 'Ma." He bore his eyes on me. "Good morning..."
I nodded and smiled. "Good morning."
"Good morning, Son. I brought your favorite Risretto. Napansin ko kasi na wala ka ng stock."
Kuya smiled from ears to ears.
"I'm just about to tell Chelzie. You're really the best!" Nakangisi pa rin siya, wagging his head habang tinutungo ang kitchen shelf.
Mommy chuckled. "Told you. You can never replace Mom."
He laughed. "Right."
"Anyway, we're talking about the supposed vacation. I initially planned to bring you in Cebu. Pagtapos ng grad ni Bailey. Unfortunately, your Dad can't make it. Nasabi niya ba sa inyo?"
Kumunot ang noo ni Kuya.
"Walang nasabi si Dad."
He closed the kitchen shelf, dala ang pakete ng kape. He tore it open. Titimplahin na siguro.
"He told me." He looked at me. "I was looking for a right time. Alam ko kasing nag-eexpect kayo. And it was a bad news. Nahirapan akong i-explain lalo na kay Bailey. It was my fault."
Hindi niya inalis ang mga mata sa 'kin, salubong pa rin ang mga kilay. I pursed my lips and shifted to my seat. Maiintindihan ko kung iisipin niyang kasalanan ko. Tinanggap ko na 'yon. Binalingan ko na lang si Mommy. She's watching us, clueless sa naging pagtatalo namin. Kalaunan ay tumango si Kuya, binalingan muli ang Ristretto niya.
"Ako na lang magsasabi kay Bailey."
Hindi na 'ko sumagot. Binaba ni Mommy ang kape niya, clicking her tongue.
"I'm just thinking... p'wede niyo pa rin namang ituloy ang bakasyon kahit wala kami ng Dad niyo, right? It's a good time for you to have fun. And bond?" Nilingon niya si Kuya. "What do you think? 'Di ko na kayo nakikitang magkakasama."
I immediately respond. Tumango ako, with my eyes gleaming. Kunot ang noo ni Kuya nang bumaling sa 'kin. Naalala ko ang sinabi ni Chelzie. She's right. Kulang kami sa communication, and time. And Mommy's suggestion will be best for us. Para naman makapagbonding kami. Bakas ang disgusto sa mukha ni Kuya. Ngumiti ako sa kaniya, hoping he'll understand.
"You can bring Chelzie and hopefully... Levi's awake by then."
"And if ever," I shifted my eyes to Mommy. "You can still go, hija. Ako na ang kakausap kay Martha. For sure she'll understand."
Tumango ako. "Hindi naman siguro kami magtatagal."
"Your Dad will hate the idea too." We chuckled. "So ano? It's settled, then? Sabihin niyo lang. I'll book you three rooms in Ravelo to stay."
Malawak na ang ngiti ko, looking forward for the day. Kaso umalma si Kuya. Nagprotesta. Busy daw siya. Then feud between him and Mommy arose. Hindi na lang ako nagsalita.
My lips potruded as I saw the tail end of their conversation. Mom should stop pushing it. Obvious naman na ayaw patalo ni Kuya. Baka kung saan lang humantong ang pagtatalo nila. I sighed in defeat.
Right, they were indeed busy people.
Sa huli, sumuko rin si Mommy. Hindi na kinaya si Kuya. Kumain na lang kami ng almusal. Nakasimangot si Mommy. Halatang malungkot sa naging desisyon. Tinawanan ko lang siya. Napailing si Kuya. Maya-maya pa, dumating si Chelzie. She was a havoc personified. Nang dumating siya, ang gulo gulo na ng kusina.
Matapos kumain, nag-aya si Chelzie sa ospital. Sumama sa 'min si Kuya. Naka-leave pa rin si Chelzie sa Burton Firm. Si Kuya naman, back to reality na bukas. I accepted her draw. Kahit naman 'di niya sabihin, pupunta naman talaga 'ko doon.
"Ayos na ba kayo ng Lola niya, Blaire?" tanong ni Chelzie sa front seat.
Dahil dalawa lang ang capacity ng Bugatti ni Kuya, pinagamit ni Mommy ang Chevrolet. I'll probably buy my own car too. Hindi na namin pinagmaneho si Mang Diego. 'Di rin naman kami magtatagal. I wasn't yet ready to encounter Madame Eliza. Alam ko naman na 'di ko siya matatakasan. But today wasn't the right time.
"We haven't talked yet."
Pilit kong iniiwas ang mga mata ko sa magkahawak nilang kamay. For someone like me na nangungulila sa fiancee niya, the view didn't seem healthy.
Nang makarating kami sa ospital, Kuya went to the opposite wing. May bibisitahin lang daw siya na kaibigan. Someone who met an accident and got a serious head injury. Naiwan ako sa kwarto kasama ang maingay niyang fiancee.
"Sabi niya 15 minutes lang! It's been an hour!"
I was sitting on a monoblock chair sa tabi ni Levi. I was so sick of hearing Chelzie's tantrums. Kaysa tumirik ang mga mata nang paulit-ulit, hindi ko na lang siya pinansin. Ang ingay niya. Kanina ko pa sinasabi sa kaniyang lumabas na siya at hanapin si Kuya. Ayaw naman niya. Baka raw sabihin ni Kuya, dead-over-heels siya sa kaniya.
Para namang hindi.
Hindi ko na siya pinansin. Naalala kong limitado nga lang pala ang oras ko rito. I went here for Levi, hindi para i-handle ang kaartehan ni Chelzie. I surveyed the minimal changes in his body. Sobrang nangayayat siya. Lubog ang pisngi. Maputla ang balat. This wasn't so him.
I was caressing his hair nang makarinig kami ng katok. Tatlong magkakasunod. Mabilis umaliwalas ang mukha ni Chelzie, tumuwid ng pagkakaupo sa couch.
"I guess it's him na."
The door opened and both of our forehead had creased. Bumungad roon ay hindi si Kuya. It was a man in his white polo, laying his hand forward- motioning someone to come inside.
Then a shadow flitted on the wall when the most intimidating woman I knew entered. In less than no time, my heart made a violent tremor inside my chest. She was walking confidently with her arms loosed on both sides. Umarko ang isang kilay niya, sinipat ako na parang nagtatanong kung ba't ako nandito.
Hindi ko pinakinggan ang kabog sa dibdib at tumayo, showing my utmost respect.
"G-Good morning, Madame..."
Napatayo si Chelzie. Hinagod ako ng tingin ni Madame bago siya nilingon. Nataranta siya, looking on edge. I didn't know if I was mirroring the same expression.
"M-Magandang umaga po..." it was almost a whisper.
Binalik ni Madame ang tingin sa 'kin. She doesn't have to say a word. Sapat na ang itsura niya para manlambot ang mga tuhod ko. Tumalikod siya. My shoulders slouched. Pinanood ko siyang lumapit sa body guard. Chelzie took the chance para lumapit sa 'kin.
"Hindi sinabi sa 'yo ng bruhang apo?" she almost whispered.
Nangunot ang noo ko. Nang marealize na si Ate Faye ang tinutukoy niya, umirap ako at umiling.
"I haven't checked my phone yet."
"Sinasabi ko na nga ba..."
Hindi na 'ko sumagot. I know what she's thinking. Pinag-iisipan niya na naman nang masama si Ate Faye. It wasn't her fault. Hindi naman niya obligasyong i-update ako araw-araw.
"So..."
Napatuwid ako ng tayo. Sinarado ng body guard ang pinto at iniwan kami sa loob. Muling tumahip ang puso ko. Madame walked gracefully towards the couch para ilapag doon ang bag niya.
"I was wondering kung bakit hindi bumibisita si Thaliya. 'Yun naman pala, the antagonist of their lovestory is back."
Hinarap niya 'ko, nakaarko ang kilay.
"What brings you here?"
I smiled. "Binibisita lang po si Levi."
"Oh!" She laughed, nanlambot ang ekspresyon. "I forgot. Bestfriend ka nga pala niya, ano? I'm sorry. I was just sadden na ikaw pa ang unang nakita ko. I thought I'll be seeing Thaliya first bago ang bestfriend ng apo ko."
"I'm his fiancee." Halos hindi ko marinig ang sarili ko.
She cocked her head, like she was giving me a chance to take back what I've said.
Naningkit ang mga niya. "Come again?"
"I'm Levi's fiancee." Bumaba ang tingin niya sa daliri ko. "We're engaged. Two years ago. He proposed bago ako pumuntang Seoul."
Sarkastikong umikot ang mga mata niya. Ramdam ko ang paghigpit ng hawak ni Chelzie sa braso ko. Madame, wearing her disgusted look, walked straightly to the other side of the bed. Talaga bang sa harap ni Levi niya ako bubulyawan?
"Tinuloy pala talaga ng apo ko ang kahibangan niya."
There. My heart clenched.
Hanggang ngayon. Hanggang ngayon hindi pa rin nagbabago ang opinyon niya. I was slightly hoping na mapapalambot ng kondisyon ni Levi ang matigas na no niya sa relasyon namin. I hope, she could at least grant him his happiness this time dahil deserve din naman ni Levi na sumaya. Kahit hindi na lang ako ang isipin niya. Kahit ang apo na lang niya.
Kaso hindi pa rin pala.
Hanggang ngayon, hindi pa rin nagbabago ang desisyon niya. She's still against our relationship. She still didn't want me for her grandson.
I breathed out. Nang balingan ko siya, na kay Levi na ang mga mata niya.
"Hindi ka na dapat nagpakita pa. Levi and Thaliya were doing good noong wala ka." Nilingon niya ako. "They are so happy, Blaire. So happy. Do you want me to show you their pictures? Marami 'yon. Araw-araw nagsesend sa 'kin si Thaliya."
She was smiling, like she could picture out their happy moments in her mind. I tried to hold sway over my feelings. Alam ko na 'to. Hindi dapat ako magpadala. I was completely aware na lumalabas sila noon. Hindi pumapalya si Levi sa pagpapaalam sa 'kin. Hindi naman kasi maiiwasan. Thaliya and him were in the same circle. I shouldn't let Madame falsify the real story.
Trust.
That's what I had for Levi.
My eyes didn't leave Madame when she walked around the room.
"You know what, I can see that you aren't just a typical woman. May sinasabi ka rin naman sa buhay. Your family has a good reputation. Magandang asset sa pulitika. Among the other girls, I like you better for my grandson. Better..."
She halted, looking at me. Mas humigpit ang kapit ni Chelzie sa braso ko. Ramdam ko ang mabibigat na paghinga niya. She was suppresing her anger real bad. Sa kaniya ata napupunta lahat ng galit na kinikimkim ko.
"But Levi deserves the best in life..."
Mas lumapad ang ngisi niya.
"Why would I let him settle for something better if I can even give him the best? Let's admit it, Blaire. No one's the best for my grandson but the youngest daughter of Marion Tianco. Si Thaliya lang at wala ng iba."
"We're already engaged," mariin kong sabi.
For a little while, she was taken aback. Pero magaling siya. Magaling siyang magtago ng emosyon. For the next seconds, she looked amused. Nakuha pa niyang humalakhak. Nagkatinginan kami ni Chelzie. Halos sumabog ang mukha niya sa galit.
"You're making me laugh! Do you think I'll buy that? Sobrang taas ng tingin mo sa sarili mo, Blaire. Masyado kang kampante! Ano bang pinanghahawakan mo? 'Yang engagement ring niyo? I can give you times twenty of that!"
"Kahit bilhin mo pa buong UniSilver wala kaming pake sa singsing mo!"
"Chelz!"
Pinanlakihan ko siya ng mga mata. Ako na ngayon ang may hawak sa braso niya, pero ayaw niyang papigil.
"Hindi naman ang cost ng singsing ang mahalaga rito 'e! Alam mo ba kung anong ibig sabihin no'n? Nangako ang apo mo sa kaibigan ko! Mahal niya ang kaibigan ko! Hindi 'yang Thaliya mo!"
Mas lumakas ang halakhak ni Madame. Napahawak ako sa batok ko. Chelzie should stop. Kahit na may lamat na ang relasyon ko kay Madame, gusto ko pa rin siyang respetuhin. Yelling her round would just aggrevate the situation. After all, Lola pa rin siya ni Levi.
At may pinagsamahan pa rin kami.
"Hopeless romantic pala 'tong kaibigan mo, Blaire. Parang ikaw. Alam mo, hija..." Humakbang siya palapit kay Chelzie, nakangiti. Mabilis na dumagundong ang puso ko. "Ang pagmamahal... lumilipas 'yan. Natatabunan. Nahihigitan. Ang kailangan ng apo ko? A woman with purpose. A woman who can give him better directions. Sino ba 'tong kaibigan mo?" She pulled away, looking at me with disgust. She then wagged her head, tumalikod, at muling naglakad-lakad. "Last time I heard, she's the least favorite Altaluna. Ni hindi nga magawang maipagmalaki ni Kristoff."
"Sumusobra ka na!"
"Chelzie!"
Nanlaki ang mga mata ko nang umamba ng paglapit si Chelzie. Mabilis kong hinigit ang braso niya para pigilan. She was seething so bad. Her hands were in a ball of fists. Halos maputol ang litid niya sa galit. Napapikit ako.
"Chelz! Please? Calm down!"
"Hindi 'e! Sumusobra na ang matandang 'to, Blaire, 'e! May I remind you that it's not your decision to begin with? Si Levi lang ang nakakaalam kung sinong gusto niyang pakasalanan! Why can't you just leave them alone?!"
"Leave them alone?!" Madame faced us, reflecting the same expression as Chelzie's. "Fine! I can leave Levi alone! But not alone with this pathetic woman! I barely knew my grandson anymore dahil sa babaeng ito! Dahil sa 'yo, Blaire! Bumabaluktot ang mga prinsipyo niya sa buhay! I've known him as the most responsible man pero ano ito? Inalok ka ng kasal? Katangahan! This is the stupidest decision he ever made! Hangga't hindi siya nagigising sa kahibangan niya, habang buhay akong may pakealam! I can't just leave him alone knowing na sasayangin niya ang buhay niya sa babaeng 'to! Isang..." halos idura niya ang salita. "Failure!"
My shoulders fell. Halos gumuho ang buong pagkatao ko nang marinig mismo sa kaniya 'yon. I could feel my heart breaking into series of fragments. Sana hindi ko na lang narinig 'yon. It wasn't only about my relationship with Levi. Hindi na lang ako nasasaktan dahil tutol siya sa relasyon namin. I was terribly hurt dahil minsan sa buhay ko, isa siya sa naging dahilan kung ba't naging matatag ako. She was once my asylum sa tuwing nakakaramdam ako ng panliliit kay Daddy. Isa siya sa mga nagtiwala sa 'kin at nagsabing magaling ako.
And now look at her.
Look at us.
She was using this against me.
"W-Why..." Nagkarerahan ang mga luha pababa sa mukha ko. "Why are you talking to me as if I'll just make his life miserable? Ganiyan po ba kababa ang tingin niyo sa 'kin?"
"Gusto mo talagang malaman?"
Her face squinched up. Lumapit siya sa 'kin, as if she wanted me to apprehend every word she'll say.
"You're one. Hell. Of a beautiful stone, Blaire. Very beautiful. Kaso..." Lumayo siya, shaking her head in dismay. "Walang silbi. Palamuti. Hanggang display lang. At si Thaliya?" She smugged. "Thaliya is one precious gem. She's worth everything. 'Yung tipong pag-aagawan. Hindi pwedeng pangdisplay lang. Kasi siya? May halaga. At hindi ko lubos na maunawaan itong apo ko..."
Her brow embowed, looking at me like I was the worst person she ever encountered.
"He's choosing a beautiful yet cheap stone over a precious gem!"
Pinalis ko ang mga luha ko. But it wasn't enough. Patuloy pa rin sa pagtutubig ang mga mata ko. Paulit-ulit na pinipiga ang puso ko. Habang tumatagal... pasikip nang pasikip sa dibdib.
But I had enough of it.
I had enough of the humiliation.
I had to stand for myself.
This wasn't us. This wasn't her. And I have to show her that I wasn't like what she's thinking. Siguro nga, at some point, failure ako. But not in this relationship. I wouldn't let this relationship be one of my failures.
Binitawan ko si Chelzie, humakbang palapit kay Madame, at pinilit na ngumiti sa kaniya.
"All my life, I always look up to you. I always care about what you think, about what you say. Kasi gusto ko, magustuhan niyo rin ako. Gusto ko, makita niyo rin yung rason kung ba't mahal ako ng apo niyo. Kaso nga lang, mukhang malabo na pong mangyari 'yun." I chuckled. "Hindi ko na po hihilingin na magustuhan niyo 'ko. Hindi ko na rin hihilingin na suportahan niyo ang relasyon namin ni Levi. That was too much to ask, I think. But there's only one thing I would like to ask."
Pinunasan kong muli ang mga luha ko. Mas nakita ko siya nang malinaw. She wasn't looking at me. Nakakuyom lamang ang panga niya at ang mga mata, nakatuon kay Levi.
"Respect." I smiled. "If you can't respect me as his fiancee, then just please... Respect me as a person. Kahit bilang tao na lang. Kahit pakitang-tao na lang. Kasi to tell you frankly? Wala po akong balak umatras sa kasal. At itong mukhang 'to?" I pointed my finger to my face. "You'll see this face often. Even without your consent, even without your support, I'll marry your grandson anyway. And whether you like it or not, I'll carry the same name as yours. So might as well respect me... or displease yourself forever."
My words seemed to pull a trigger to her gun. It was about to fire a blast. But before it could, nilampasan ko na siya. I couldn't bear another humiliation. Spare me. Nakakadurog din kasi talaga. Alam ko naman na ayaw niya sa 'kin. Pero deserve ko ba 'to? Deserve ko bang marinig ang lahat ng 'to? Hindi ko tuloy alam kung alin ang totoo sa magkaibang version ng Eliza Gilmore na nakaharap ko. Was it the one who told me that I was amazing? Or was it the one who made me feel so worthless?
Hindi ko alam.
Minsan talaga, mapapatanong ka na lang kung nagbago ba ang ugali ng isang tao, o nagbago lang ang pakikitungo niya sa 'yo. O baka naman, nakamaskara lang talaga siya noong unang nakaharap mo.
Ewan.
Magulo.
Sobrang gulo.
I could feel Chelzie trailing behind me. I was wiping my tears, halos lamasin ko na ang pisngi ko dahil hindi maampat ang pag-agos ng mga walang'yang luha. But before we could reach the door, we halted.
"He's not going to marry you, Blaire! Never!"
Marahan akong pumihit paharap, and I immediately regretted it. Nakakuyom ang panga ni Madame. Everything in her was in tensed. Maging ang dalawang palad niya, nakakuyom. She's really getting bent out of shape.
"I just tolerated my grandson's delusion once but I won't tolerate him again this time! Pangalan mo lang ang nagpapabango sa 'yo, Blaire! Pamilya mo lang ang nagpapaangat sa pagkatao mo! Pero kung wala sila? Isa kang basura!"
I inclined my head down, not wanting to look at her. Not wanting to hear anything from her. But it was pierced deeply to my head. It was making a deep cut in my chest.
I should go out.
I should run.
I shouldn't listen to her anymore.
Pero... para akong nanghihina.
"Kaya kung iniisip mo na hahayaan kong magpakasal siya sa 'yo, nagkakamali ka! As long as I'm here, I won't let your fantasies do come true!"
Chelzie cursed under her breath. She's losing her patience too. Mabuti na lang. I have to thank her for being here. At least, I don't have to deal so much with Madame's hostility. So I did what I think was right. Ginawa kong diversion ang pagpapakalma kay Chelzie.
Kasi sabi ni Mommy, hindi raw dapat pinapatulan ang taong galit. Between the two of you, ikaw ang kalmado. Ikaw ang mas nakakaunawa. Ikaw dapat ang magparaya.
Kasi kapag nagalit ka, talo ka. Sa huli, magsisisi ka.
Mahirap bawiin ang mga salitang nasabi na.
Siguro, someday... matatauhan din si Madame. Tapos marerealize niya, sobrang sakit na. Then she'll regret everything. She'll feel sorry for everything.
Kaso... hanggang regret na lang 'yon.
Kasi kahit ilang sorry pa ang sabihin, nakabaon na ang mga nasabing salita sa puso ng taong nasaktan. Kasi ang mga salitang binitiwan nang may emosyon, hindi sa isip tumatatak.
Sa puso...
"Hindi niyo po ata alam ang sinasabi niyo, Madame," said by a barritone voice.
All eyes shifted to the person who just entered. Binagsak niya ang pinto. Like a starless night sky, madilim ang mga mata niya. His lips were in a thin line, luluwa ang puso ng kahit na sino sa kaba. Mabilis na lumapit si Chelzie sa fiancee niya, anchoring her arms to his.
"You're right. Marrying your grandson is one of my sister's fantasies. Pero hindi niyo po ata kilalang mangarap ang mga Altaluna. You don't have even a single clue on how good we are in chasing our dreams."
Umismid si Madame. "Then tell your sister to keep on chasing, Zuriel. Hanggang paghahabol lang naman ang kaya niyang gawin."
"Talaga!" the bravest woman butt in. "Kahit itago mo pa ang apo mo diyan sa palda mo, kayang kaya ka naming hubaran—"
"Chelzie!" Pinanlakihan ko siya ng mga mata.
"Blaire!" Tunog nauubusan na ng pasensya si Madame. "Sino ba 'tong intrimitida na 'to—"
"Don't you dare talk to her that way!"
"Zuriel!"
Napahilamos ako sa mukha ko. Chelzie was trying to square him off. Ngayon na nandito na si Kuya, mas mahihirapan ako. Nonesense ang pagpipigil ko sa sarili ko kung ayaw nilang magpaawat. Alam ko naman na ginagawa lang nila 'to para ipagtanggol ako. But I can handle myself. And they should let me handle the situation too. Kung magpapadala kaming lahat sa emosyon, sasabog ang kwarto na 'to at magkakaro'n ng lamat ang pamilya namin. I shouldn't let that happen. Because if it will...
Levi and I will suffer.
Tita Martha and Mommy will suffer.
Masisira pati ang magagandang relasyon na nabuo ng mga pamilya namin.
"Madame..." I breathed, sounded pleading. "Please? Tama na po. Kahit anong sabihin niyo, hindi niyo po ako mapipigilan. Hindi po ikaw ang magsasabi kung sinong pakakasalan ni Levi. Mahal ko po siya. At alam ko pong mahal niya rin ako. If you want to hide him from me, fine. Gusto niyo siyang ilayo, fine too. But I also want you to know that I won't back down. We already spent two years being away from each other. At kinaya po namin 'yon. Hindi po ako susuko lalo na ngayon na malapit na kaming ikasal."
"Ikasal..." she echoed. "Proud na proud ka talaga na inalok ka ng kasal ng apo ko, ano? Masyado kang nagmamalaki! 'E hindi rin naman mangyayari 'yan kung 'di ko hinayaan-"
"Exactly! Bakit hindi mo na lang din sila hayaan ngayon?"
"Stupid! Kaya ko lang naman hinayaan ang apo ko, dahil alam kong mahina ang puso niya! Obstructing him from the things he wanted to do will just aggravate his condition! Kaya kahit hindi ko gusto, hinayaan kong alukin niya ng pesteng kasal ang kaibigan mo!"
"'Then just leave them-"
"Alone?" she finished the last sentence for Kuya. Mahina siyang tumawa. "Naniniwala akong gagaling si Levi, Zuriel. Magiging malakas ang puso niya at darating ang panahon, kayang kaya niya ng iwan ang kapatid mo!" Nagliliyab ang mga mata niya nang tapunan ako ng tingin. "Kaya kung ako sa 'yo, 'wag kang pakampante! Make full use of the time that you still have someone you can refer to as your fiancee! Because once he recovered, I'll make sure that he'll marry no one but Thaliya Tianco!"
Kuya's fists were rock-hard. Kung hindi lang babae si Madame, baka kanina pa niya ito nasuntok. He treathened to come near her, maagap namin siyang hinawakan ni Chelzie. I whispered to him, telling him to calm down. Pero hindi siya nakinig.
"You can't bear the thought of risking his health but you can bear the thought of hurting him emotionally?! Really, Madame Gilmore?!"
Madame was taken aback, napansin sigurong nahigitan ni Kuya ang galit niya. Chelzie and I were holding him as tight as possible, natatakot sa pwede niyang gawin.
"You just belittled my sister here dahil lang sa palagay mo, mas may kayang humigit sa kaniya?! Come on! My sister was away for two years straight at tingin mo bulag ako?! You took the chance to play a fucking cupid between him and your favorite girl! Pero ano?! May nangyari ba?!"
Mabilis nawala ang takot sa mga mata ni Madame. She laughed her heart out.
"Zuriel... Do you really want me to answer that?"
Kuya soothe down. Slightly. I loosened my hold to his arm. Naluluha ang mga mata ni Chelzie sa galit habang hinihimas ang braso ni Kuya, may kung anong binubulong, pinapakalma pa rin siya. I breathed. Kuya's jaw clenched.
"Just accept it, Madame. Kahit anong pilit niyo, sa kapatid ko pa rin uuwi ang apo niyo."
Madame gritted her teeth. "Hindi mo alam kung anong kaya kong gawin."
"At hindi mo rin alam kung anong kayang gawin ng pamilya ko," he rebutted, mas madilim ang mga mata. "Underestimating my sister means underestimating my family too. You'll run a senate campaign next election, right? I swear, you'll regret mocking with Altalunas."
Kuya stormed out of the room, mabilis siyang sinundan ni Chelzie. Bumuga ako ng hangin at hindi na tinignan si Madame. I was afraid she wasn't yet satisfied. Baka ma-realize niya na may hindi pa siya nasasabi at bigla na lang akong sigawan ulit.
Paglabas ko ng kwarto, naabutan kong pinapakalma ni Chelzie si Kuya. They were sitting on the floor. Nakasandal si Kuya sa pader, while Chelzie was kneeling beside him. There was a drop of tear beside his eye, bakas ng sobrang galit. I was stucked staring at them. 'Di alam ang gagawin. Should I approach Kuya? Alam kong marami akong gustong sabihin. But at this point, hindi ko alam kung anong dapat. Anong dapat niyang marinig? Anong ayaw niya? Should I thank him for defending me? Should I say sorry? Naiipon na lahat ng kailangan kong sabihin pero hindi ko man lang maikilos ang mga paa ko.
I exhaled. I have to do this. I was the reason, after all.
Pero hindi ko pa naigagalaw ang mga paa ko, natigilan na ako. I saw him. Again. In my downcasting moment. He was wearing a black v-neck shirt and brown chinos. He was standing at the middle of the corridor, hindi ata talaga pwedeng wala siyang hawak na paperbag. Sa postura niya, he seemed suprised too. Sino ba namang hindi? Makakita ka ba naman ng tatlong tao na parang ewan sa gitna ng corridor. May isang naiiyak sa galit, isang nagpapakalma, at isang hindi alam ang gagawin.
Nakauwang ang bibig niya, naglalaro ang pagtataka sa mga mata. I was confused too. And curious. Bakit ba siya nandito? Bakit ko siya palaging nakikita rito? Was he really sicked? May binibisita?
Someone tapped my shoulder. Tinanguan ako ni Kuya. Hindi na ako nakapagsalita, nilampasan niya kaagad ako at dumeretso sa elevator.
"Pinauna ko na si Zuriel. Kukunin pa niya 'yung sasakyan sa parking 'e. Let's wait for him outside?"
Hindi ako kaagad nakasagot. Napalingon ako kay Jehoram. He was still there. Nakatayo, as if he knew na gusto kong lumapit. Na kailangan ko ng kausap. Napabaling ako kay Chelzie. I can't just nod at her. There seemed like some demon who was pulling me to stay and my fragile heart who was suddenly conspiring with the demon wasn't even helping.
Kumunot ang noo ni Chelzie. She followed my line of vision. Nang bumalik sa 'kin ang mga mata niya, nanunukso ang mga ito.
"Kaya pala parang ayaw umuwi ah!" Sinundot niya ang tagiliran ko.
"Chelzie!"
She laughed like evil. "Wanna talk to him?"
Napaisip ako. My heart was saying yes. But it's my mind who was asking why. At sa pagkakaalam ko, it wasn't demanding for answers at all. Sa huli, it will still say no. Solid. It always turn a blind eye to anything my heart yearns for. But I knew better. This heart of mine was made stubborn. Marunong din magrebelde. It could even declare a war to fulfill whatever it would be bent on.
"Yes, please? I want to talk to him."
And yes, my heart reigned this time.
***
390Please respect copyright.PENANAdVCCjYboIO
390Please respect copyright.PENANAFmQwyZim2Y
390Please respect copyright.PENANA4U6qyhSg6B
390Please respect copyright.PENANAuhyH1qq7U9
390Please respect copyright.PENANAvrioy3UVee
390Please respect copyright.PENANALzppQqOWMG
390Please respect copyright.PENANAnwWZ2dkiS6
390Please respect copyright.PENANAMu3aSmpqEe
390Please respect copyright.PENANAlSgjID0Vav
390Please respect copyright.PENANAIecv235eN3
390Please respect copyright.PENANAnF4WK2T7El
390Please respect copyright.PENANAb0tjF1CXx4
390Please respect copyright.PENANAR4WK3C4zMR
390Please respect copyright.PENANAPzf6V0mc9l
390Please respect copyright.PENANAxn89s6Zado
390Please respect copyright.PENANAMAEtvQoQh1
390Please respect copyright.PENANACPpKwx7FAs
390Please respect copyright.PENANA8WCcAllPIi
390Please respect copyright.PENANAGBjgredQGK
390Please respect copyright.PENANAeh3zoJyXjj
390Please respect copyright.PENANAPTqQbimSl1
390Please respect copyright.PENANA3sK4zIoFps
390Please respect copyright.PENANAaxNN21ZpaH
390Please respect copyright.PENANArOZTxSI391
390Please respect copyright.PENANAB1SZSJgWi0
390Please respect copyright.PENANAAhU9XD00H1
390Please respect copyright.PENANAoztZNCdNHM
390Please respect copyright.PENANA5hzGMRvVTw
390Please respect copyright.PENANAzlGrDPob6C
390Please respect copyright.PENANAcWPQMzL8H1
390Please respect copyright.PENANAT9FXhiyf5f
390Please respect copyright.PENANAhshnGM25Ir
390Please respect copyright.PENANA3rvyGUfLzh
390Please respect copyright.PENANAQbgjMm2pKy
390Please respect copyright.PENANAiAEuCfpB1m
390Please respect copyright.PENANAztlrw4IwrT
390Please respect copyright.PENANAR2rwZfzSeB
390Please respect copyright.PENANAzOZ00pRJbA
390Please respect copyright.PENANA4XRNVjXfcd
390Please respect copyright.PENANAcDJzDEQzKp
390Please respect copyright.PENANA3Guaj7pehZ
390Please respect copyright.PENANAu4Sl5cErnP
390Please respect copyright.PENANAb2Rd04X3lC
390Please respect copyright.PENANA8eWwUJbcO4
390Please respect copyright.PENANAQAMkbyMghB
390Please respect copyright.PENANAVAzZqUbneZ
390Please respect copyright.PENANAr3OFw5tvxj
390Please respect copyright.PENANA2TEEn9Eu32
390Please respect copyright.PENANAtbzYnkGoeA
390Please respect copyright.PENANAYtGIJmH4YP
390Please respect copyright.PENANA4Sdq65t3PN
390Please respect copyright.PENANAmi7TNrWvsg
390Please respect copyright.PENANAWwKClbYzu2
390Please respect copyright.PENANAskRBKH1j91
390Please respect copyright.PENANAh8Dj3Xc6nY
390Please respect copyright.PENANAzhEUXCLHPy
390Please respect copyright.PENANAg9Roouv1QZ
390Please respect copyright.PENANAN0Ya4FS84p
390Please respect copyright.PENANACPiepfnCZj
390Please respect copyright.PENANAMegfXVT031
390Please respect copyright.PENANAQOHPX0dgJ5
390Please respect copyright.PENANA5vVkWcLQGk
390Please respect copyright.PENANAQYWQqnZtuf
390Please respect copyright.PENANAHiDacJP9BM
390Please respect copyright.PENANAtPYaW4RLZ7
390Please respect copyright.PENANAZlgiTw0H0k
390Please respect copyright.PENANAt0rX7aepGO
390Please respect copyright.PENANARhXretpdPJ
390Please respect copyright.PENANAxzFaH81uDW
390Please respect copyright.PENANA6gnq4TpVYy
390Please respect copyright.PENANAP0vea8Iy9e
390Please respect copyright.PENANA6ENa8nA7RL
390Please respect copyright.PENANAe3Xt44YYtx
390Please respect copyright.PENANAKUjsUi7zEe
390Please respect copyright.PENANAtzAHFTjkps
390Please respect copyright.PENANAB7d7Jx0NNd
390Please respect copyright.PENANAvTI4SfnEeW
390Please respect copyright.PENANAs2cwJhC3by
390Please respect copyright.PENANASZj6J4BjDC
390Please respect copyright.PENANAa0vfnpa491
390Please respect copyright.PENANAIbxDuRL5xL
390Please respect copyright.PENANAQA2ZsSPs8M
390Please respect copyright.PENANA1CsaVyBMA9
390Please respect copyright.PENANAQ90gtJ57K8
390Please respect copyright.PENANAMOQH4waWJ7
390Please respect copyright.PENANAEuc0eCSD21
390Please respect copyright.PENANAfzAvoYwUJm
390Please respect copyright.PENANAbNgVFjVGSE
390Please respect copyright.PENANABB42nxUzAh
390Please respect copyright.PENANAoXzbpl9W5G
390Please respect copyright.PENANAM9YxB6uzVJ
390Please respect copyright.PENANAVx0tfS61gj
390Please respect copyright.PENANANEf1UzslHI
390Please respect copyright.PENANAPDnmYCWV5N
390Please respect copyright.PENANA4VgbBCMS4c
390Please respect copyright.PENANA8Ldp6NXtiY
390Please respect copyright.PENANApXh0M6hKnT
390Please respect copyright.PENANAw2PXLngYsD
390Please respect copyright.PENANAFNgIfOEfj6
390Please respect copyright.PENANAvAkwkYjDyn
390Please respect copyright.PENANAW4uYPYTLrd
390Please respect copyright.PENANARhwExO3B7V
390Please respect copyright.PENANAspgOroa0bt
390Please respect copyright.PENANAhEy9BtY3ef
390Please respect copyright.PENANA4j9guRqvUk
390Please respect copyright.PENANAyatLY6shXn
390Please respect copyright.PENANAkdO2SfdF25
390Please respect copyright.PENANAXbf76arLqJ
390Please respect copyright.PENANAeJAEsyepdX
390Please respect copyright.PENANAjUOEfBPh1W
390Please respect copyright.PENANALW9JjstCN9
390Please respect copyright.PENANAocv1DtOU5p
390Please respect copyright.PENANA4vJQlNhwd7
390Please respect copyright.PENANAjaFdMuKgCh
390Please respect copyright.PENANAii4qLcqiMB
390Please respect copyright.PENANAZJEzEM9MgC
390Please respect copyright.PENANAqCp39rsCsA
390Please respect copyright.PENANAdVIlsrD6jG
390Please respect copyright.PENANA2nO9zvz2kR
390Please respect copyright.PENANA7yCpF7W5C9
390Please respect copyright.PENANAcAzsyZcyTi
390Please respect copyright.PENANAMmd3ZQYN3d
390Please respect copyright.PENANAi4D2xThNzE
390Please respect copyright.PENANAf4jYWZA3Yv
390Please respect copyright.PENANA1DuGz7jGGr
390Please respect copyright.PENANA1NQgXHYRbB
390Please respect copyright.PENANAgBy2pmtrXK
390Please respect copyright.PENANA1UrPUccB8L
390Please respect copyright.PENANA7Vo72Qr6bq
390Please respect copyright.PENANAqtsZW00Qa0
390Please respect copyright.PENANAJEgiJdfOkJ
390Please respect copyright.PENANAhBTZ1ahhin
390Please respect copyright.PENANAYjhphTMTdl
390Please respect copyright.PENANAmv03LsTXru
390Please respect copyright.PENANAoz9AjQIzkf
390Please respect copyright.PENANAPnOKDzftjB
390Please respect copyright.PENANAg3Y3tjznu6
390Please respect copyright.PENANAykSF9aRE3Z
390Please respect copyright.PENANAlk42I73uSp
390Please respect copyright.PENANAKS2U63Z6Yx
390Please respect copyright.PENANAIhsVtvo1gI
390Please respect copyright.PENANAEoPFnPis2f
390Please respect copyright.PENANAUL8Aa1Au4z
390Please respect copyright.PENANAAbTE8hsBJX
390Please respect copyright.PENANAAyu6CkGE6a
390Please respect copyright.PENANAdzNd9sBPEE
390Please respect copyright.PENANAbU7cTS4XAa
390Please respect copyright.PENANAOoyEIJJH7Z
390Please respect copyright.PENANAzHzFbBgvpi
390Please respect copyright.PENANAQxTYuls8tP
390Please respect copyright.PENANAcUO2QSVVv3
390Please respect copyright.PENANAwQCJX116Kg
390Please respect copyright.PENANAL1cpnHTt92
390Please respect copyright.PENANAHNRifnM7y8
390Please respect copyright.PENANAwReaFj6ktI
390Please respect copyright.PENANAF4w2K1n3MJ
390Please respect copyright.PENANAGiqQwbT4cs
390Please respect copyright.PENANAO8sjMUAxFn
390Please respect copyright.PENANApjCtxKp8AY
390Please respect copyright.PENANAqGi1Vol7b6
390Please respect copyright.PENANA4O6KJt1itD
390Please respect copyright.PENANAsqx2seLEoR
390Please respect copyright.PENANAtwzjTl5fav
390Please respect copyright.PENANA4gS1do83pJ
390Please respect copyright.PENANA9e6YMKRSfY
390Please respect copyright.PENANA2evWA7WU3o
390Please respect copyright.PENANAAPbfuHkqXq
390Please respect copyright.PENANAID9kA8T5zn
390Please respect copyright.PENANAh3aqQkN7Sc
390Please respect copyright.PENANA6KbR5WODHC
390Please respect copyright.PENANA3upmhezf3h
390Please respect copyright.PENANAWTWLbv0rIx
390Please respect copyright.PENANAxwAafs7bYl
390Please respect copyright.PENANAuPVXGUj2OB
390Please respect copyright.PENANASN84aowlDR
390Please respect copyright.PENANAiLDbTgKqP7
390Please respect copyright.PENANA4NLbxzVtHF
390Please respect copyright.PENANAqnB56nd7Gg
390Please respect copyright.PENANAUjDBcNxfiy
390Please respect copyright.PENANAuGxSftCFJ9
390Please respect copyright.PENANAVDXGn63Gko
390Please respect copyright.PENANAkMRoJa6WZt
390Please respect copyright.PENANAz97Bv9jCQo
390Please respect copyright.PENANA8WF3CkxiTE
390Please respect copyright.PENANAozLlMfQXGK
390Please respect copyright.PENANAKf2MktjZOW
390Please respect copyright.PENANAXk3ipVEDIE
390Please respect copyright.PENANAhqI27eKJnr
390Please respect copyright.PENANA9yokSdthn7
390Please respect copyright.PENANAjyZnUAtFhA
390Please respect copyright.PENANAx4QbZj0fzt
390Please respect copyright.PENANAD6XdxakBta
390Please respect copyright.PENANAlC0WSZwnMS
390Please respect copyright.PENANA2Na1fq296O
390Please respect copyright.PENANAdO0W6lpy0u
390Please respect copyright.PENANAvsGTfy8oR4
390Please respect copyright.PENANAIvHNYqsJrK
390Please respect copyright.PENANAWWqfnd469h
390Please respect copyright.PENANAp2nJ6vlImS
390Please respect copyright.PENANAgsewXR34Pk
390Please respect copyright.PENANARBhB4jPIyV
390Please respect copyright.PENANAmjCuhrYda6
390Please respect copyright.PENANAZa8fQFFKUT
390Please respect copyright.PENANABOuplYtRD2
390Please respect copyright.PENANANlEoNyR6ip
Proverbs 4:23 |390Please respect copyright.PENANAwusvQT4Uk6
390Please respect copyright.PENANAPyj7wCtynm
Above all, guard your heart, for everything you do flows from it.